Bestämning av proteinhalten är en nödvändig teknik vid alla aspekter av proteinundersökningar och proteomik. Satsen med analyserna för proteinkvantifiering inbegriper tre av de mest använda proteinanalyserna och medger en direkt jämförelse av de tre analyserna som lär eleverna fördelarna och begränsningarna med varje analys. Varje analys finns tillgänglig separat för att medge undervisning om en särskild analys, utan alternativet att jämföra och kontrastera mot de övriga analyserna. De tre analyserna som ingår är Biurets proteinanalys, Lowrys proteinanalys och proteinanalys med färgmedlet Coomassie-blått. Satsen med analyser för proteinkvantifiering tillhandahåller alla reagens som krävs för att utföra båda proteinanalyserna, inbegripande proteinstandarder för noggrann kvantifiering, med en enda laboration. En faktor som ofta underskattas vid proteinkvantifiering är närvaron av störande ämnen som inte är proteiner, såsom salter och detergenter. Denna sats lär eleverna om vanliga laboratoriemedel som påverkar proteinanalyserna, tankegångarna bakom deras störningar och hur man undanröjer störningen. Eleverna lär sig även hur man väljer en proteinanalys för olika tillämpningar.

• Finns som kit med tre proteinanalyser eller finns som kit med enskilda analyser
• Lär ut tre vanliga metoder för uppskattning: Biurets, Lowrys och Coomassie-färgämne-proteinanalyser
• Förstå effekterna av vanliga laboratoriemedel på proteinuppskattning

Under alkaliska förhållanden kelerar kopparjoner (Cu2+) med peptidbindningar, vilket resulterar i att tvåvärda kopparjoner (Cu2+) reduceras till envärda kopparjoner (Cu+). De envärda kopparjonerna kan detekteras med Folin Ciocalteu-reagens (fosformolybden-/fosforvolframsyra); denna metod kallas vanligtvis Lowry-metoden. Reducering av Folin Ciocalteu-reagens av envärda kopparjoner (Cu+) ger en blå färg som kan avläsas vid 650-750 nm. Mängden färg som produceras är proportionell mot mängden peptidbindningar.

Proteinanalysen med Coomassie-blått grundar sig på bindningen av proteinmolekyler till Coomassie-färgämnet under sura förhållanden. Bindning av protein till färgämnet resulterar i en spektral förskjutning, färgen för Coomassie-lösningen ändras från brun (absorbansmaximum 465 nm) till blå (absorbansmaximum 610 nm). Förändringen av färgdensitet avläses vid 595 nm och är proportionell mot proteinhalten.

Biuret-analysen är en kopparjonbaserad proteinanalys, proteinlösningar blandas med en alkalisk lösning av kopparsalt, kopparjoner (Cu2+). Proteinanalysen grundas på interaktionen mellan tvåvärda kopparjoner med protein i en alkalisk lösning. Interaktionen mellan tvåvärda kopparjoner (Cu2+) och protein resulterar i en violett färg som kan avläsas vid 545 nm. Mängden färg som produceras är proportionell mot proteinhalten.

Behövs också: spektrofotometer och kyvetter eller avläsare för mikroplattor och mikroplatta.